I base my work on existential theories from the past century and consider inter-personality between the Other and the subject (or, to be more accurate, between the Other and the Other) to be my field of interest. The problem of communication and subjectivity has, these recent years, become ever present in my artistic practice which I find harder and harder to separate from my identity. Closely connected to philosophy, my works reflect my own personal life contextualized by references such as Foucault, Heidegger, Buber, Fanon and Sartre. Essentially art is for me an arena to express something true about myself to the Other, without misunderstandings, to communicate about the border which separates me from him or her and to identify what consequences this border has in our ordinary lives, ultimately with the intention to exceed it. I have only failed to this day.
Jag baserar mitt verk på existentiella teorier från det föregående seklet och betraktar inter-personligheten mellan den Andre och subjektet (eller, för att vara mer korrekt, mellan den Andre och den Andre) som mitt intressefält. Problemet med kommunikation och subjektivitet har under de senaste åren blivit alltmer närvarande i min konstnärliga utövning, vilket jag finner allt svårare att skilja från min identitet. Mina verk är nära förbundna med filosofin och återspeglar mitt personliga liv satt i rätt kontext genom referenser såsom Foucault, Heidegger, Buber, Fanon och Sartre. I grunden är konsten för mig en arena där jag kan uttrycka sanningar om mig själv för den Andre, utan missförstånd, för att kommunicera om gränsen som skiljer mig från honom eller henne och att identifiera de konsekvenser den här gränsen ger i våra vardagsliv med det yttersta målet att överbrygga den. Än i denna dag har jag misslyckats.