We’re an all queer army now, we haven’t won any wars but the parades are fabulous!

General military service has long been seen as an institution where boys become men – an environment where women and femininity are excluded. This manly world, a game with its own rules, is intimately interlaces with the gender-power order of civilian society.

Being manly is also promoted within gay culture, where the narrow man’s role is sought after. Manliness there functions as an inner social marker, but also as outward camouflage.

In My Defense is an ongoing work that studies what it means to find oneself on the border between man and woman. Here, I place myself in a military framework and make use of the distinct codes and symbols of the defence forces, combining them with the international symbols of the LGBTQ movement.

We’re an all queer army now, we haven’t won any wars but the parades are fabulous!

Den allmänna militärtjänsten har länge setts som en institution där pojkar blir män. En omgivning där kvinnor och femininitet stängs ute. Denna manliga värld med egna spelregler är intimt sammanflätad med det civila samhällets könsmaktsordning.

Det manliga upphöjs även inom bögkulturen där den snäva mansrollen eftersträvas. Där fungerar manlighet som en inre social markör men också som ett kamouflage utåt.

Det pågående projektet (In my defense) undersöker jag vad det innebär att befinna sig i gränslandet mellan (man) och (kvinna).
Här placerar jag mig i ett militärt ramverk och använder mig av försvarets tydliga koder och maktsymboler och kombinerar dem med internationella symboler för HBTQ rörelsen.

Ramène:
The word touched on ram, the Swedish word for ‘frame’, like a frame you frame something with, or an object meant to show a picture. In French, it means to fetch or take back. For me, Ramène deals with fetching and framing the conversation between dreams and fantasy that takes place between the lines – cementing the conversation in wood and copper, through bringing in and taking away.

Ramène:
Ordet tangerar det svenska ordet för ram, som en ram man ramar in något med eller ett föremål som är till för att visa en bild. På franska betyder det hämta eller ta tillbaka. För mig handlar Ramène om att hämta och rama in samtalet mellan dröm och fantasi som äger rum mellan linjerna. Att befästa samtalet i trä och i koppar, genom att tillföra och ta bort.

Misunderstanding or misinterpretation are usually seen as an undesirable, unintentional result of erroneous communication that occurs in almost all contact between people. In my project, I reflect on communicative processes and apply a deconstructive method to the concept of ‘misunderstanding’. This is to reveal the implied, built-in contradictory effects. The errors are arranged in a tested, systematic ornament; they are understood as intentional, they are objectified, they circulate, circulate…

Missförstånd eller misstolkning brukar ses som ett oönskat och oavsiktligt resultat av felaktig kommunikation som uppstår vid nästan all kontakt mellan människor. I mitt examensprojekt reflekterar jag kring de kommunikativa processerna och tillämpar en dekonstruktiv metod på begreppet missförstånd. Detta för att synliggöra de förutsatta, inbyggda motsatseffekterna. Felaktigheterna ordnas i kontrollerade, systematiska ornament, de förstås som avsiktliga, objektifieras och cirkulerar, cirkulerar…

Now everything isn’t the way it used to be. Everything could have been different. What shall we talk about, and in which language? I want to find a way to communicate, but first thoughts must be structured and placed in a logical structure so that everyone involved understand; additionally, I have to investigate which reality I want to relate to. This takes time; this could take a long time.

I want to exchange something for something else which will refer to the original something, but not in the respect that intends to portray something in relation to a later juncture. Rather it should show how it could have been. Perhaps what the second something wants to say through being similar to the first something is not that important; it may be that the issue is what the first something doesn’t want, as it is disguised as something else. Perhaps it’s not the intent for you to comprehend that everything has changed, but you are still here.

Nu är det så att det inte är som det var med allt. Allt kunde varit allt annat än vad det är. Vad ska vi tala om och på vilket språk? Jag vill hitta ett sätt att kommunicera på men först ska tankar struktureras och placeras i en logisk struktur så alla inblandade förstår och dessutom måste jag reda ut vilken verklighet jag vill förhålla mig till. Det här tar tid, det här kan ta lång tid.

Jag vill byta ut något mot något annat som ska hänvisa till det ursprungliga något men inte i det avseendet som avser skildra något i förhållande till ett senare tillfälle. Snarare ska det visa hur det kunde vara. Möjligtvis är det inte så viktigt vad det andra något vill säga genom att likna det första något, utan kan hända är frågan vad det första något inte vill då det förklätt sig till något annat. Kanske är det inte alls meningen att du ska begripa att allting har förändrats, men kvar finns du.

I Wasn’t Allowed to Wear Black.

My childhood was characterised by anthroposophic values and ideals. The colour black was taboo.

With my collection “I Wasn’t Allowed to Wear Black”, I have studied my own attitudes towards the colour black, fashion, and the aesthetic ideals I grew up with. The artist Hilma af Klint (1862-1944) was a significant influence on my work process. Late in life she joined up with anthroposophic circles, and in her art she sought a way to structure philosophical and transcendental ideas. By studying her artistry, I’ve been able to get closer to an aesthetic I previously distanced myself from.

I Wasn’t Allowed to Wear Black.

Min uppväxt präglades av antroposofiska värderingar och ideal. Den svarta färgen var tabu.

Med kollektionen ”I Wasn’t Allowed to Wear Black” har jag undersökt mitt eget förhållningssätt till färgen svart, till mode och till de estetiska ideal jag växte upp med.
Konstnärinnan Hilma af Klint (1862-1944) har varit en betydelsefull influens i min arbetsprocess. Under senare delen av sitt liv anslöt hon sig till antroposofiska kretsar, och i sin konst sökte hon efter sätt att strukturera filosofiska och transcendentala idéer. Genom att studera hennes konstnärskap har jag kunnat närma mig en estetik som jag tidigare tagit avstånd från.

How does one navigate through the jungle of design? How can you come out of a creative process strengthened?
I am producing a pattern collection and, with the help of design methodology, I want to be aware of how I work and what my process looks like.
Previously, I thought I that if I were directed, it would stifle my creativity.
But if anything, it’s the other way around – when I have a framework to work against, I can be free.
If I can organise my work systematically and clearly for myself, my creative side grows.
I want to improve my sense of locality in order to dare to go down new, uncharted paths.

Hur navigerar man sig genom designdjungeln? Hur går man stärkt ur en kreativ process?
Jag tar fram en mönsterkollektion och vill med hjälp av designmetodik bli medveten om hur jag arbetar och hur min process ser ut.
Tidigare tänkte jag att om jag blev styrd skulle det kväva min kreativitet.
Men det är snarare tvärtom, när jag har ramar att jobba emot kan jag vara fri.
Om jag kan lägga upp mitt arbete systematiskt och tydligt för mig själv så ökar mitt skapande.
Jag vill förbättra mitt lokalsinne för att våga gå nya outforskade vägar.

Growing up in Sweden with Serbian parents and visiting the land of my roots every summer has made me see the contrasts between both countries. It is primarily the image of the Serbian woman I remember most from my childhood: how she is depicted on TV, but mostly from the music videos on my mother’s VHS tapes. Singing and dancing in the foreground, in a sexy dress, surrounded by musicians in traditional costumes. Every day on Serbian TV is a song contest, as we in Sweden might see it. I want to raise this image of women into a new context, as an antithesis to the more traditional image. I was inspired by cultural historical symbols and traditional folk costumes. I’ve interpreted the Serbian national costume and used it as a basis for decoration, for traditional embroidery and cultural historical symbols. What happens when these symbols and this traditional style meets the more vulgar, more pop culture image of women?

Min uppväxt i Sverige med serbiska föräldrar men varje sommar på besök i mina rötters land, har fått mig att se konstrasten mellan de båda länderna. Från min barndom är det framförallt bilden av den serbiska kvinnan jag minns. Hur hon framställdes på TV, men främst från musikvideorna på min mammas VHS-kassetter. Där ses hon sjunga och dansa i förgrunden iförd sexig dress omgiven av spelmän i traditionella dräkter. I serbisk TV är varje dag en melodifestival, så som vi i Sverige kanske skulle se det. Denna bild av kvinnan vill jag lyfta in i en ny kontext, som en motsats till en mer traditionell bild. Jag har inspirerats av kulturhistoriska symboler och traditionella folkdräkter. Jag har tolkat den serbiska folkdräkten och använt den som bas för dekoration, för traditionellt broderi och kulturhistoriska symboler. Vad händer när dessa symboler och denna traditionella stil möter den mer vulgära populärkulturella bilden av kvinnan?

In my degree project I’ve worked with patterns – I want to focus on the visual experience with inspiration from geometry, handicrafts, and optical illusions. Patterns are characterised by repetition, thereby providing security in what we expect to see. By building up a simple basic pattern and then breaking the repetitions within it, I want to create a deviation in the picture. This is intended to rouse interest and curiosity in the observer. Uncertainty over what’s happening can arise if the source of the deviation is hard to find – this way, you’re forced to look for more information in the picture. It’s not a comfortable repetitive pattern, but an illusion that isn’t what it seems to be at first glance.

I mitt examensarbete har jag arbetat med mönster. Med inspiration från geometri, hemslöjd och optiska illusioner vill jag sätta den visuella upplevelsen i fokus.
Mönster kännetecknas av upprepande och ger därmed en trygghet i vad man förväntas se. Genom att bygga upp ett enkelt grundmönster och sedan bryta upprepningen i det, vill jag skapa en avvikelse i bilden.
Den är tänkt att väcka intresse och nyfikenhet hos betraktaren. En osäkerhet över vad som sker kan uppstå om källan till avvikelsen är svår att hitta – och på så vis tvingas man leta efter mer information i bilden. Det blir inte ett tryggt upprepande mönster, utan en illusion som inte är vad den vid första anblicken verkar vara.

During my three years at Konstfack, I have created a world of non figurative patterns. In my bachelor project, I let the patterns move beyond the school walls and into the public space. By looking at how advertising today is exhibited in the city, on streets, walls, newspapers and on public transports I have found a new display area for my work. To enable my idea, I have developed a method I call PATTERN ATTACK.

What happens when a space that is normally filled with a message that attracts your attention instead is filled with something interpretable? When it is not a text or an image that the viewer has to relate to, but a geometric pattern? These are questions that I investigate in my bachelor project.

Visit patternattack.tumblr.com for more info.

Under mina tre år på Konstfack har jag arbetat fram en värld av ickefigurativa mönster. I mitt examensarbete låter jag mönstren röra sig bortom skolans väggar och ut i det offentliga rummet. Genom att titta på hur reklamen idag tar plats i staden, på gator, väggar, tidningar och i kollektivtrafiken har jag hittat en för mig ny exponeringsyta. För att nå ut i staden med mina mönster har jag arbetat fram en grupp tillvägagångssätt som jag gett samlingsnamnet PATTERN ATTACK.

Vad händer när ett utrymme som normalt sett är fylld med ett budskap som påkallar din uppmärksamhet istället är fylld med något tolkningsbart? När det varken är en text eller bild som betraktaren måste förhålla sig till utan ett geometriskt mönster? Detta är frågor som jag undersöker i mitt examensarbete.

Besök patternattack.tumblr.com för mer information.

In my work, I’ve reflected on the prevailing division between art and handicrafts. I feel art is considered to have a greater intrinsic value. In my project, I want to think about embroidery and domestic arts and crafts, and how we view them today. Throughout time, people have needed to create, regardless of whether or not the result is appreciated. I’m fascinated by handiwork, which can be seen as an enormous flow of creativity, but also historically as a way of limiting women’s freedom. I’ve created a series of garments where I used embroidery as the material; in this way I want to cross-pollinate traditional handiwork with contemporary fashion – two practices I consider to be very far apart from each other. I find excitement in taking up and enhancing the status and value of a technique.

I mitt arbete har jag reflekterat över den rådande uppdelningen mellan konst och konsthantverk. Jag upplever att konsten anses ha ett högre egenvärde. I mitt examensarbete vill jag väcka tankar kring broderi och hemslöjd och hur vi ser på dem idag. Människan har i alla tider haft ett behov av att skapa, oavsett om resultatet värderats högt eller lågt. Jag fascineras av handarbetet, som kan ses som ett enormt flöde av kreativitet, men som historiskt även varit ett sätt att begränsa kvinnans frihet. Jag har skapat en serie plagg där jag använt mig av broderier som material och vill på så sätt korsbefrukta traditionellt handarbete med nutida mode – två praktiker som jag nu anser stå långt ifrån varandra. Jag finner en spänning i att ta upp och förhöja en tekniks status och värde.

R, Y, T, and M all rent a house together. They never see each other, but it’s as if the house affects them, molding their behaviour. They all wake up at the same time, drink the same coffee, read the same newspaper, and run down the same staircase. It’s the stairs that set the rhythm in the house. One day, a new staircase appears…

I believe in (creating experiences with dramaturgy and conscious rhythm. In capturing the observer in a total presence, in the moment between what was and what will be, through creating assurance and recognition. When we feel in control, there is room for change and surprise. If we no longer know what to expect, anything at all could happen. In my project, I sought the perfect rhythm for the context. What’s needed in the moment to create a force of attraction? Being bored is the worst, that is of course if the melancholy mood in itself doesn’t have a purpose. If the rhythm in what there is works, then we want to stay there. It won’t be boring. When the rhythm takes an unexpected turn, your pulse quickens. Your heart’s natural rhythm stops short. The kick of the now starts) attracting you.

R, Y, T och M bor i samma hyreshus. De träffas aldrig, men det är som om huset har en mönsterbildande inverkan. Alla vaknar upp samma tid, dricker samma kaffe, läser samma tidning och springer ner för samma trappa. Det är trappan som sätter rytmen i huset. En dag dyker ett extra trappsteg upp…

Jag tror på (att med dramaturgi och medveten rytm bygga upplevelser. Att fånga betraktaren i total närvaro, i det ögonblick mellan det som var och det som kommer att bli, genom att skapa en trygghet och en igenkänning. Där vi känner kontroll kommer det att finnas utrymme för att förändra och överraska. Om vi inte längre vet vad vi förväntar oss kan vad som helst hända. Tappar vi kontrollen tvingas vi att vara spontana. I mitt examensarbete har jag sökt efter den perfekta rytmen för sammanhanget. Vad behövs i stunden för att kunna skapa en dragningskraft? Det värsta som finns är att vara uttråkad, om inte tristessen i sig har ett syfte förstås. Om rytmen i det som är fungerar vill vi stanna där. Det blir inte tråkigt. Där rytmen tar en oväntad vändning höjs pulsen. Hjärtats naturliga rytm kommer av sig. Kicken av nu kommer) att attrahera dig.